Vi är alla hipsters!

Förord

Vi är alla hipsters!

 

J

ag börjar med ett antagande. Jag menar att hipsterkulturen representerar den moderna människan i ett västerländskt samhälle uppbyggt på kapitalism och konsumism. Under en längre tid har jag intresserat mig för hipsterkulturen genom att iaktta min omgivning och de människor som jag mött i olika sammanhang som jag identifierar som hipsters. Men vad är en hipster? Vad som är intressant är att de allra flesta har en bild av vad en hipster är och står för, trots att hipstern inte vill erkännas eller betraktas på det sättet. Eftersom hipstern inte erkänner sig själv finns inte kulturen rent objektivt. Hipstern kan betraktas vara en konstruerad kulturell företeelse skapad av samhället. Men även om hipstern är konstruerad av sin omgivning blir kulturen ändå verklig. Det finns egenskaper och handlingsmönster som trots allt förenar hipsters, och som är att betrakta som hipsterkulturellt - vare sig de vill det eller inte - vilket gör att man kan anta att det existerar en gemenskap inom kulturen. Hipstern konstrueras av utomstående personer som tillskriver gruppen vissa egenskaper och värden, och blir i betraktarens ögon en del av en hipstergemenskap. Denna kulturella undermedvetenhet existerar inom hipsterkulturen som är förvissade om att utomstående betraktar hipstern på ett visst sätt. Erkänns man som hipster av sin omgivning är man en hipster, menar jag. Svårare än så behöver det inte vara. Hipsters anser sig representera ett inkluderande förhållningssätt till sina medmänniskor genom att framhålla inre värden såsom kollektivism, mångkulturalism, miljömedvetenhet och ett ifrågasättande av etablerade normer och föreställningar, vilket enligt min uppfattning är ett hyckleri eftersom det inte är överensstämmande med verkligheten. I själva verket representerar hipsterkulturen en livsstil formad av stil och yta utan innehåll, budskap och agenda, som bygger sin identitet genom symboliska värden i form av kläder, prylar och andra konsumtionsvaror. Jag menar att det är en ytterst exkluderande gemenskap där det främst handlar om att genom kläder och yttre attribut tillhöra någonting som ingen kan definiera vad det är, men som alla implicit har en väldigt bestämd och tydlig uppfattning om. Jag vill förtydlig att det som jag främst förhåller mig kritisk till är att hipsterkulturen utger sig för att ha en agenda och stå för någonting som inte är överensstämmande med verkligheten. Och skulle någon postmodern, relativistisk hipster bemöta min kritik med argumentet om att det inte finns någon verklighet endast olika beskrivningar av den, vill jag förtydliga att jag inte är i överensstämmande med det strängt relativistiska perspektivet som i sig är uppbyggt på en hycklande föreställning och en logisk problematisk självmotsägelse. Antagandet att det inte finns någon sanning; att sanningen är relativ och att ingen kunskap är mer sann än någon annan är i sig själv ett argument om att det finns en absolut sanning. Nämligen sanningen om att det inte finns någon sanning. Den strängt relativistiska hållningen är därför ytterst problematisk. Hipsterkulturen representerar i min studie den moderna människan präglad av sin tid och samhället vi lever i; ett samhälle vars utmärkande drag är kapitalism, konsumism och individualism, med avsaknad av grundläggande gemensamma normer och värderingar, och skapar ett beteende som grundar sig på en strävan efter att vara unik och skilja sig från mängden, ett upphöjande av flyktighet och ytlighet, försök till att konstruera och upprätthålla sin identitet genom att köpa varor och produkter som brukas under kort tid, och en innerlig önskan om att bli bekräftad av andra. Hipsterkulturen är en subkultur som i hög utsträckning baseras på ohållbar estetisk konsumtion som syftar till att konstruera en identitet, vilket är ett utmärkande drag för konsumtionsmönstret i vårt nutida samhälle, och just ett sådant beteende som vi måste försöka motverka för att rädda vårt klimat. Bokens titel syftar till att belysa karaktäristiska särdrag för människans beteende i konsumtionssamhället. Det konsumistiska beteendemönstret grundar sig i en utpräglad individualism, om en önskan att urskilja sig från mängden och en ovilja att vara som alla andra. I jakten på autenticitet krävs att man dedicerar sitt liv åt konsumtion, vilket skapar ett konsumtionsmönster som innebär att man måste konsumera symboler för att upprätthålla den önskade bilden av sig själv. Detta bidrar till att alla försöker hitta den unika produkten eller varan som ingen annan har, vilket innebär att fler varor och produkter tillverkas för att tillfredsställa konsumentens omättliga behov. Att vara individuell kräver att man snabbt förbrukar produkterna och ersätter dem med nya så fort den breda massan attraheras av samma produkter, vilket naturligtvis är en uttänkt strategi av marknadsaktörerna, i syfte att sälja mer varor och produkter för att generera högre vinst. Men det unika upphör när alla vill vara unika på likartat sätt. Paradoxen blir uppenbar när alla vill vara individuella, skilja sig från mängden och utmärka sig som egna. I vårt nutida samhälle vill ”alla ha samma typ av annorlunda saker och vara lite udda på ett likartat sätt”, som Wille Crafoord sjöng i en av sina låtar. Strävan efter unicitet och individualitet resulterar i en uniformitet och likformighet som skapar ett likartat socialt beteende. Jakten på individualitet och unicitet kan därför sägas bidrar till skapandet av en mainstreamkultur. Försöket att vara unik blir en kollektiv strävan. Det är denna individualisering och strävan efter att vara unik som bidrar till att konsumtionssamhället expanderar, vilket får som konsekvens att jordens resurser utarmas och tillväxtmaskineriets hjul fortsätter att rulla i allt snabbare takt. Vi är alla hipsters i konsumtionssamhället!