Hipsterkulturen och konsumtion i en postmodern tid

Hipsterkulturen och konsumtion i en postmodern tid

Eftersom jag har en tydlig bild och förutfattad uppfattning om hipsterkulturen anser jag det av intresse att finna stöd i den akademiska litteraturen, för att utöka min förståelse och få större kunskap om hipsterkulturen och dess betydelse för individens förhållningssätt och beteende i konsumtionssamhället. Samhällsforskare menar att vi lever i ett postmodernt samhälle som utgörs av ett fragmenterat och mångskiftande samhälle där det inte finns några objektiva sanningar. Kunskapssökandet är relativistiskt där allt kan ifrågasättas. Etablerade sanningar och ideologier blir därmed öppna för diskussion. Det postmoderna samhället utmärker sig genom en tilltagande pluralism av värden, föreställningar och erfarenheter. Universella standardiseringar av moral, sanningar och fakta har upplösts, vilket inneburit att individen splittrats från kollektivet. Den kollektiva andan har gått förlorad. Den postmoderna människan erkänner att kaos och oordning är oundvikligt, och att traditioner och institutioner har upplösts. I förhållande till identitet och konsumtion påverkar postmodernismen sättet vi konsumerar, vilket handlar om att utbudet gett oss större valmöjligheter och att konsumtionen blir allt viktigare i konstruerandet av jaget och i skapandet av sin identitet. Konsumenten i det postmoderna samhället bygger sin identitet kring konsumtion. Att vara modemedveten handlar i väsentlig utsträckning om att förbli efterfrågad genom att vårda sitt utseende och byta ut omoderna kläder till moderna och nya, för att hitta potentiella kunder oavsett om det handlar om ekonomiskt utbyte eller inte. I den konsumistiska kulturen är det angeläget att ligga före de andra som betraktas som ”modepacket”, dvs. referensgruppen, eftersom det ger löfte om ett högre marknadsvärde som ger upphov till rik efterfrågan och kan översättas med inklusion, erkännande och godkännande, vilket inger känslan av tillhörighet. Alternativet är utestängning från den sociala gemenskapen eftersom man betraktas som misslyckad och i viss mån efterbliven. De mänskliga banden förmedlas genom konsumtionsmarknaderna. Genom att demonstrera synliga tecken på tillhörighet som erhålls i butikerna sker en självidentifieringsprocess. Det sociala livet är ett uttryck för känslor av att höra till, att ingå i gruppen och känna delaktighet och gemenskap. Varorna inger individen en trygghet som kräver snabb förnyelse för att ständigt vara uppdaterad om det senaste. Michel Maffesolis ord: ”Jag är den jag är därför att andra erkänner mig som sådan”, beskriver på ett adekvat sätt konsumtionssamhällets sociala logik. Man satsar alltså på att köpa tecken och offentligt annonsera att man är ägare av dessa tecken, vilket inger känslan av tillhörighet. I en postmodern tidsepok förs diskussioner om individualitet och kring tidens flyktighet. Relativismen har fått allt större gehör och formar de sociala krafter som ligger till grund för jagprojektet. Vi kan se en tendens mot att identiteten alltmer förflyktigas och att vi blir medvetna om alla valmöjligheter som står till vårt förfogande.

     Inom hipsterkulturen är konsumtion en central faktor för jakten på individualitet. För att framhäva sin identitet använder sig hipsters främst av yttre attribut såsom kläder och produkter, men även framhållandet av inre föreställningar som berör förkastandet av allt som betraktas som ”mainstream”, och ett ironiskt distanstagande mellan uttrycksformer och sig själv. Men frågan är om det inte i själva verket är den ständiga jakten på individualitet och unicitet, och upphöjandet av flyktigheten som är mainstream i vårt nutida individualiserade samhälle. Hipstern kan anses förkroppsliga det postmoderna intrycksflödet genom att ha ett relativistiskt förhållningssätt till sin omvärld och ett nedvärderande av gemensamma värden, samt ett komplext förhållningssätt till sin identitet. Reflexivitet är ett annat huvuddrag inom postmodernismen som är individens möjlighet till självreferenser; att ständigt analysera den egna identiteten mot bakgrund av samhället, och att reflexivt förhålla sig till konsumtion genom att hela tiden göra referenser till sig själv i förhållande till vad man konsumerar, vilket leder till ett ständigt utbyte av konsumtionsvaror.

     Hipstergemenskapen är inte en frivillig sammanslutning utan påbjuds av att individer delar likartade föreställningar och förhållningssätt till sin omvärld. Temporära sammanslutningar som snabbt kan upplösas och tillkomma utan att de skänker någon större hängivelse kallar Bauman (2008) för garderobsgemenskaper. Det handlar om ett individualistiskt förhållningssätt till gemenskapen som identitetsmarkör där man förevisar en bild av sig själv genom att ingå i en sammanslutning, vilket skapar en berättelse om vem man är som person. Hipstern kan i sammanhanget betraktas som en temporärt insamlande masskonsument av ställningstaganden. Hipstern anammar ett trendmässigt förhållningssätt till varor och produkter som konsumeras innan det blir en trend. Hipsterkulturen är inte statisk eftersom den saknar uttalade intentioner om vad som ska bejakas. Ur ett konsumtionsperspektiv handlar det om att man förvärvar produkter under en kort tid som snabbt förlorar den betydelse för individen som produkterna tidigare haft. Hipsterkulturen grundar sig i en jakt på individualitet; att bli unik där det handlar om att ligga steget före med vad som anses ”hippt” och ”coolt”, innan mainstreamassan under influens av medierna attraheras av produkterna. Att vara individuell möjliggörs genom trendmedvetenheten hos hipstern som snabbt förbrukar produkterna och ersätter dem med nya så fort den breda massan attraheras och köper samma produkter. Det som genomsyrar hipsterkulturen och som är en av grundpelarna till kulturens existens är ett motstånd mot mainstreamkulturen och den breda massans förhållningssätt och föreställningar. Det aktiva individuella ställningstagandet om en önskan att urskilja sig från mängden och en ovilja att vara som alla andra är även det karaktäristiska särdrag. Genom att få en stämpel går myten om sig själv förlorad. Problemet är när tillräckligt många vill vara individuella och skilja sig från mängden. Paradoxen blir uppenbar när alla vill vara individuella och utmärka sig som egna på samma sätt. Som Wille Crafoord sjöng i en av sina låtar ”alla vill ha samma typ av annorlunda saker och vara lite udda på ett likartat sätt”.
      Symboler är en viktig del i hipsterkulturen. Utan konsumtionen av prylar och saker existerar inte själva kulturen. Symboliska värden och estetiska attribut är av yttersta vikt för att hela tiden uppnå en ”attraktiv annanhet”, som uppkommer genom att tillgodose begär som skapas genom konsumtion. Hipsterhabitus handlar om att skaffa sig socialt- och kulturellt kapital genom att ge uttryck för sin individualitet utan att ta några fasta anspråk. Den uppenbara svårigheten består i att inte dela med sig för mycket av sin stil till andra eftersom den kan kopieras och därmed placeras i ett fack - vilket vore ett nederlag - men samtidigt bekräfta sin autenticitet genom andra genom att påvisa det unika hos varan eller plagget som nyligen införskaffats. Även hipstern har ett behov av interaktion med andra för att bekräfta sin säregna identitet. Föremålens symboliska värde är stort. Hipstern är hela tiden på jakt efter det unika klädesplagget eller produkten som sticker ut, vilket är ett led i en individuell självbildsprocess för att uppnå en ”attraktiv annanhet”, och visa att man inte tillhör en gråtonig mainstreammassa utan att man är unik. Hipstern är alltså att betrakta som den ultimata konsumenten som snabbt förbrukar varor och produkter för att hela tiden vara ajour med de senaste trenderna som används som ett led i en identitetsskapande process. Det är ett självändamål för hipsterkulturen att ägna sig åt estetisk konsumtion, som handlar om att tilltala ögat inför sig själv och andra. Genom att hela tiden jaga efter laddade symbolvärden tappar varornas symbolvärde snabbt sin glans, och hipstern är tvungen till att försöka hålla sig uppdaterad genom att jaga efter nya symbolvärden som kan bekräfta identiteten. Att uppehålla bilden av sig själv som en unik individ genom att dedicera sitt liv åt konsumtion är mycket krävande eftersom individen måste följa de regler som ställs för att upprätthålla bilden av sig själv. I sin jakt på autenticitet genomsyras hipsters konsumtionsmönster av punktmässiga inköp. Hipstern uppvisar en omedveten medvetenhet att synas och bekräftas men ändå vara individuell och unik, vilket är en påtaglig dubbelmoral. Att genom symboler jämföra sig med andra och bära upp trender för att skilja sig och ta avstånd från mainstream är en logik som jag har svårt att få ihop. Denna fabricerade yta kan anses bestå av ett stort mått av hyckleri. Vad jag har så innerligt svårt att förstå är att hipsterkulturen består av en grupp individer som umgås tillsammans och gör samma saker, transporteras på samma fixed gear cyklar, dricker samma importerade kaffe från Peru, har samma sneakers och samma kepsar, men som inte anser sig ha en gemensam värdegrund och stå för någonting överhuvudtaget. Vad som blir kvar är en blek skepnad av en antydan till ett ställningstagande. Hipstern kommersialiserar de unika kulturella beståndsdelarna för att ta sig vidare mot nästa mål i jakten på autenticitet. Inom hipsterkulturen etableras en form av habitus som kategoriseras genom övertygelsen som delas av gemenskapen; övertygelsen om att det inte finns något fast uttalat inom kulturen som förenar. En del av hipsterhabitus är att motsätta sig all form av etikettering och klassificering, men att stil och yta är viktiga komponenter är uppenbart. Genom den ständiga nödvändigheten att hålla sig uppdaterad på forum och bloggar i syfte att hitta unika varor och produkter spelar internet och media en stor roll för hipsterkulturen. Genom medierna reproduceras kulturen och sprider den över gränser. Utan att erkänna det anammar och utnyttjar hipstern informationsflödet i jakt efter originalitet och trender. Tillskillnad från tidigare subkulturer finns det ingen tydligt definierad agenda inom hipsterkulturen. Historiska subkulturer som hippies, mods eller punkare har haft en uttalad form av agenda med tydligt definierade gemensamma värderingar och ställningstagande som höll samman gruppen. De gemensamma värderingarna har handlat om fred på jorden, modernism eller grundat på en upprorskultur med ambitionen att förändra ett förkastligt system. I själva verket har hipsters ingen respekt för symbolvärden. De stjäl symboler från andra subkulturer och ändrar dem till något annat än vad de tidigare stod för och representerade, vilket innebär att det genuina symboliska värdet upphör genom att hisptern inte tar ansvar för vad symbolerna betyder. Vi kan här tala om en symbolisk demokratisering som innebär att symbolerna blir tillgängliga för en bredare publik. Frågan om vad hisptern egentligen står för kommer upp till ytan, och om hipstern står för någonting överhuvudtaget.
     Hipsterkulturen är den snabbast växande subkulturen i Västeuropa som bidrar till upprätthållandet av konsumtionssamhället, där allt förflyktigas, där det handlar om att konsumera och förvärva produkter under en kort tid för att snabbt köpa nya som används för att upprätthålla och bekräfta sin identitet. Utan produkterna är man ingenting; en betydelselös individ placerad i en grå mainstreammassa. Den ironiska paradoxen inom hipsterkulturen är rädslan över att bli kategoriserad, klassificerad och placerad i ett visst fack; strävan efter att hela tiden utmärka sig som unik och ett avståndstagande mot mainstreamsamhället, samtidigt som önskan om att bli bekräftad av andra är grundläggande. Att vara hipster är i själva verket idag mainstream, vilket får som konsekvens att självbilden blir väldigt motsägelsefull och ambivalent. Jag anser att hipstern är en människa präglad av sin tid, där det saknas moraliska värden och en agenda, där det hela tiden handlar om att aldrig vara nöjd, att ligga steget före och stimulera sitt omåttliga begär genom ohållbar och resurskrävande estetisk konsumtion. En förutsättning för hipsterkulturen är att leva i ett civiliserat samhälle grundat på kapitalism och konsumism. Hipsterkulturen möjliggör köpkraft och konsumtion. Sammanfattningsvis menar jag att hipsterkulturen är en innehållslös subkultur utan agenda, budskap och innehåll; en ytlig och flyktig gemenskap bestående av kvasiintellektuella individer som anser sig vara kultiverade medborgare bärare av ett alldeles säreget sinne för god smak, som representerar ett konsumistiskt beteendemönster genom förflyktigandet av varor och produkter, vilket bidrar till ohållbar konsumtion som vi måste försöka motverka.