Den virtuella identiteten och den symboliska konsumtionen

Den virtuella identiteten och den symboliska konsumtionen

För att skilja sig från mängden är det idag viktigt att skapa sig ett personligt varumärke. Genom sin profil och statusuppdateringar på Facebook, och genom sina bilder på Instagram har individen möjlighet att kontrollera och konstruera sitt virtuella framträdande och välja hur man vill bygga upp sitt personliga varumärke och bli uppfattad av andra. Naturligtvis framhåller man de positiva sidorna och undanhåller de negativa som man inte vill dela med sig av med andra. Det handlar i väsentlig grad om att ha kontroll över hur andra ska uppfatta en själv för att stärka det personliga varumärket. Den virtuella identiteten har sedan internets intåg och dess ökade betydelse, tagit form och blivit alltmer relevant. Det har blivit lättare för individen att ta del av all sorts information och hålla sig uppdaterad, och även uppdatera andra genom att dela med sig av information om sig själv och sina egna aktiviteter. Den virtuella identiteten blir mest framträdande genom sociala medier där individer kommunicerar och interagerar med andra användare. Det som individer presenterar är det idealiska snarare än det verkliga jaget, vilket innebär att på det sättet individen framställer sig uppfattas som bekräftelsesökande och i vissa avseenden skrytsamt av dess omgivning. Detta menar forskare har bidragit till en viss förändring av kulturen och det mänskliga beteendet där den virtuella identiteten får ta allt större plats, och skryt och självhävdande genom statussymboler är alltmer vanligt. Hur kommer det sig att man tror att andra är intresserade av bilder på sin upphängda tvätt eller vad man ätit till frukost? Hur kan ordet selfie tillkommit som ett av de vanligaste orden under 2013? Varför tar man en bild på sig själv överhuvudtaget? Förstå vilken normförändring som skett under de senaste åren i synen och framställningen av sig själv. Att framhäva jaget på det sätt vi gör idag hade för bara 20 år sedan betraktats i det närmaste som sjukligt. Varför har vi ett påtagligt behov av att få bekräftelse av andra för allt vi gör? Även för de mest banala aktiviteterna. Jag tror att det har ett nära samband med den individualistiska och narcissistiska personligheten med en överdriven tro på sin egen förmåga och betydelse. Det förs i skrivande stund diskussioner om narcissism ska plockas bort som diagnos i den reviderade upplagan av psykiatrins sammanställning av olika tillstånd av psykisk ohälsa. Narcissim anses inte längre vara ett sjukligt tillstånd, sannolikt eftersom alltför många drivs av en överdriven tro på sin egen förmåga och självupptagenhet. Det finns helt enkelt alltför många som lider av symtomen, vilket innebär att det möjligen betyder att det är att betrakta som allmänmänskliga egenskaper i ett alltmer individualistiskt samhälle där självförverkligandet är den mest grundläggande drivkraften hos människorna.

      Den symboliska konsumtionen uppstår när en produkt konsumeras på grund av emotionella aspekter, som handlar om viljan av att konsumera, snarare än funktionella aspekter som handlar om behovet av att konsumera. Den symboliska konsumtionen handlar om att individen konsumerar för att bli accepterad av sin omgivning, vilket är ett sätt att förbättra och upprätthålla sin status och makt i gruppen eller i samhället. Eftersom bekräftelsebehovet är stort använder individer produkterna som symboler för att kommunicera med omgivningen som en form av det förlängda jaget. De symboliska produkterna blir ett socialt hjälpmedel som syftar till att uppvisas för andra, för att bli accepterad av omgivningen. Den symboliska kommunikationen kan handla om att befinna sig på ”det rätta” stället genom att logga in på vissa ställen för att förmedla för andra att man är just där. Det kan även handla om att man äter exklusiv mat, konsumerar ”de rätta” produkterna eller medverkar vid en aktivitet som man vill förmedla till omvärlden. Det handlar nästan alltid om att man vill framställa sig själv i god dager och befinna sig på exklusiva platser och bevista populära miljöer. Individen vill exempelvis inte visa för omvärlden att den befinner sig i väntrummet på gynekologmottagningen eller storstädar i källaren. Att synliggöra sig genom att kommunicera via sociala nätverk handlar om självhävdande och har blivit allmänt accepterat av medborgarna som mer än gärna visar upp sina tillgångar, och skryter om sina framgångar och bedrifter för att få bekräftelse av andra. Dagligen utsätts individer för denna nya nivå av bekräftelsebehov, som handlar om att skapa sin identitet och framhålla sina positiva egenskaper. Detta sökande efter bekräftelse har underlättats av möjligheterna att genom den virtuella identiteten framhäva den idealiska sidan av jaget. Individens självuppfattning är uppbyggd av positiva och negativa uppfattningar om sig själv som påverkar självkänslan, som influeras av en process där individer jämför sina attribut med andras attribut som anses vara idealiska. Detta får som konsekvens att individens jag blir tudelat. Det idealiska jaget representerar hur individen vill vara och bli uppfattad som, och det verkliga jaget representerar hur individen faktiskt är. Denna ideala bild som förmedlas av andra kan ge upphov till en negativ uppfattning av det egna och verkliga jaget, som kan leda till självtvivel och självförakt och resultera i minskad självkänsla. Självbekräftelse av andra har inom forskningen även visat sig ger upphov till psykologisk påverkan genom minskat självförtroende då individer upplever att andra har ett betydligt bättre och lyckligare liv än dem själva. Behovet av att styrka det verkliga jaget genom statussymboler och exponerandet av extraordinära händelser blir ett sätt att visa inför andra att man inte halkat efter. Individer döljer därav sina svagheter genom att förstärka och kommunicera sin styrka. Trots att väldigt många avslöjat att den enorma självhävdelsen på de sociala nätverken är överdriven, blir det svårt att inte påverkas av andras bekräftelsebehov. Vid osäkerhet söker individer efter ledtrådar och vägledning hos sin omgivning, och influeras av andras beteende för att veta hur de själva ska handla.        

 

Sammanfattningsvis menar jag att den mentaliteten som är rådande på Facebook och Instagram är en form av tävling som handlar om att visa upp hur bra man är och hur bra och lyckligt liv man har. Bilden som visas upp är oftast bättre än vad det egentligen är. Även om det finns en medvetenhet och ett kritiskt förhållningssätt beträffande andras presentationer av sig själva vill jag hävda att det sociala spelet genom användandet av sociala medier såsom Facebook och Instagram handlar om representationer av den egna identiteten i syfte att få bekräftelse av andra. Huvudsyftet med det materialet som publiceras handlar om att så många som möjligt ska ta del av budskapet för att få någon form av respons tillbaka. Om budskapet handlade om att kommunicera med vänner finns det andra stängda kanaler för den formen av kommunikation.