Social ojämlikhet och fattigdom i konsumtionssamhället

Vid den här punkten i den mänskliga historien har vi tillräckligt med materiella resurser för att ge mat, skydd och utbildning åt varje individ på jorden. Vi har möjlighet och tillräckliga resurser att erbjuda sjuk- och hälsovård, bekämpa dödliga sjukdomar och reducera den globala uppvärmningen, men genom en hastig anblick kan konstateras att vi ännu är långt ifrån att uppfylla något av målen. Världen är tydligt uppdelad mellan de som har ett överflöd av lyxartiklar och materiella tillgångar och möjligheter att skapa välstånd åt sig själva, och de som saknar grundläggande materiella förnödenheter som krävs för att inte hamna i fattigdom och misär. Vi har alla kunskap och vetskap om naturkatastrofer och skadorna på miljön och klimatet som vi människor orsakar. Vi har alla hört och sett skildringarna av elände i andra länder, om fattigdom, hunger och svält, om laglöshet och förföljelser av misshagliga. Men vi tenderar att titta bort för att det framstår som för tungt att ta till sig, för jobbigt för att orka se. Vi stänger av och förtränger. För invånarna som lever i Västeuropa är livet enklare att leva än för alla de som lever i fattigare länder. I Västeuropa har aldrig så många människor haft så hög levnadsstandard. Sjukdomar botas, barnadödligheten minskar drastiskt, medellivslängden ökar, teknik och bekvämligheter underlättar människornas vardag. De västeuropeiska länderna har upphört att kriga med varandra, invånarna har kunnat ta del av olika sorters välfärdsförmåner såsom fri skola och sjukvård för alla, pensioner och barnbidrag. Vi har avskaffat dödsstraffet och byggt upp ett relativt välfungerande rättssystem. Vi har infört demokrati och yttrandefrihet. Vi har mat och dryck i överflöd. Förbättrade arbetsförhållanden har underlättat livet för många människor i form av arbetstidsförkortning och förlängd semester, vilket gjort att vi kunnat utveckla ett fritidsliv och kunnat resa till fjärran länder. Vi har utvecklat en levnadsstandard som väldigt många människor runtom i världen endast kan drömma om. Bättre än vi har det idag har vi historiskt aldrig haft det i västvärlden. Allt detta privilegium omkring oss. Men hur ska man vänja sig vid och förhålla sig till att leva på en sida av jorden med oerhörda materiella rikedomar, samtidigt som andra människor lever på samma jord men är så oerhört fattiga? I land efter land i övriga världen ser vi svält, krig och miljöförstöring. Men den moderna europén är stressad och drabbas av ekonomiska och existentiella bekymmer, antalet som lider av psykisk ohälsa ökar, skilsmässofrekvensen ökar betänkligt. Vi har fortfarande hög arbetslöshet och inkomstklyftorna är väldigt stora. Vi lever i en individualistisk tid där det handlar om att förverkliga sig själv och ta tillvara på valfriheten och livets alla möjligheter. Om man misslyckas har man sig själv att skylla. Vi lever i ett ”sköt dig själv- samhälle” där man inte kan förvänta sig någon storartad hjälp från det allmänna, eftersom de offentliga institutionerna och organisationerna successivt håller på att försvagas och monteras ner. Makt har överförts från medborgarna till privilegierade eliter och marknaden, som anses vara garant för det allmänna bästa. Problemet är att det är profitmotivet som styr, vilket inte är förenligt med främjandet av det allmänna bästa, utan skapar i själva verket ängsliga och rädda, konkurrensinriktade individer som hela tiden tävlar med varandra. Innerst inne vet vi att vi håller på att förbruka jordens resurser i en ohållbar takt, att vi lever över våra tillgångar och att vi måste förändra vår livsstil. Vi vet att vi måste skära ner på transporter genom att flyga mindre och köra mindre bil. Vi vet att våra importerade grönsaker, frukter, matvaror och viner transporteras långa sträckor och belastar miljön. Vi vet att vi importerar varor och produkter från låglöneländer där arbetarna har undermåliga arbetsförhållanden. Med insikten om allt detta, är det anmärkningsvärt att vi kan fortsätta leva våra liv som om ingenting har hänt och njuta av livets goda. Att ta del av alla förmåner och privilegier som vi har möjligheten att göra i Västeuropa borde vara en möjlighet som står öppen för alla. Synonymt med hållbar utveckling borde just vara detta; en god levnadsstandard för alla. Problemet är att det är svårt att få människor att frivilligt avstå från det de uppnått och avhålla sig från att konsumera och medvetet försämra sina egna villkor för att möjliggöra andras överlevnad. För att lyckas med det krävs att en helt ny människa med ett kollektivt ansvar, samvete och välvilja skapas. Men människor är egennyttiga i vårt individualistiska samhälle och letar efter personliga fördelar, vilket inte betyder att vi är hopplöst egoistiska och självupptagna eftersom det finns empati och altruism runtomkring oss, men omedvetet eller medvetet gör vi goda handlingar ytterst för att gagna oss själva. Tidigare försök att omdana människan till en människa med kollektivt ansvar, samvete och välvilja har misslyckats. Men det betyder inte att det inte är möjligt att omdana människan idag. Jag tror aldrig möjligheterna varit så stora som idag. Jag menar att våra uppfattningar och föreställningar påverkas av normer och värderingar i samhället som konstrueras genom diskurser, och att de nuvarande mänskliga egenskaperna att ytterst genomföra handlingar som gagnar oss själva, att vi främst ser till vårt eget intresse är en konsekvens av den rådande ideologin som formats av den diskursiva makten, vilket innebär att nya diskurser som grundas på altruistiska värden, ett kollektivt samvete, välvilja och ansvar kan ändra uppfattningen om oss själva och skapa en annan typ av människa. Människor är inte dömda till att vara vare sig egoistiska eller altruistiska. För att motverka att människor vänder bort blicken måste synen på människors uppfattningar om sina egna möjligheter förändras. För vi människor har ödet i våra egna händer. Beroende på de handlingar och prioriteringar vi gör tillsammans kan alla på vår planet få ett bättre liv.