Det finns ett behov av att veta
någonting om livet hos människorna som deltar i samhället, vilket handlar om
existentiella frågor om döden och meningen med livet. För att fungera i ett
sammanhang med andra och inte drabbas av ångest och meningslöshet krävs
reflekterande kring svaret på dessa stora frågor. Men det väsentliga är inte
svarens sanning, som den mening svaren ger i form av myter och föreställningar.
Religionens svar på de stora frågorna är inte längre vägledande för
människorna, och vetenskapen har inte lyckats fylla detta tomrum, vilket ger
luckor i meningsfullhetens väv som måste fyllas på andra sätt. Detta tomrum
fylls genom konsumtionen, vilket innebär fortsatt flykt och förnekelse av de
stora frågorna. Genom pengar, konsumtion och estetik försöker människor i
största allmänhet finna innehåll och mening i en annars cynisk, orättvis och
destruktiv värld som ett resultat av oviljan eller ångesten inför
meningslösheten och döden. Kommersiella krafter försöker rikta uppmärksamheten
mot strävan efter att finna sanningen och mening genom konsumtion. Vi är idag
mer utelämnade än någonsin i vårt sökande efter sammanhang och mening. Jag tror
att en alltmer tilltagande individualism, cynism och kapitalism har sin
grogrund i mer existentiella frågor och farhågor än vad många tror eller vill
tro.
Det sociala livet är diskontinuerligt, vilket innebär att det är svårt
att se sammanhang och uppnå meningsfullhet. Människan som art har funnits i
drygt 40 000 år. Man skulle kunna anta att det är egenskaperna i människans
hjärna som genom tänkandet och förmågan att tolka och uppfatta verkligheten som
har inneburit att vi kunnat leva så länge. Men endast individens tankar skyddar
inte mot faror, utan det är när vi tänker tillsammans som tankarna blir
någonting substantiellt; nämligen samarbete. Det är alltså genom samhället som
samarbete och gemenskap har uppstått, som inneburit att människans speciella egenskaper
kommit tillrätta. Utan samarbete kan inte människan överleva. Vi kan helt
enkelt inte skydda oss från det hotet vi är ställda inför utan ett utvecklat
samarbete. För att säkerställa detta krävs en stor mängd uppfinningsrikedom och
kunskap. För att människan ska kunna överleva måste samhället utveckla
institutionella system för att skydda oss mot hot, vilket görs genom politiken
som handlar om det kollektiva och det gemensamma. Vår uppfattning om andra
människor ger oss ett sammanhang och hjälper oss att navigera i en komplex
tillvaro, vilket gör att vi kan förutsäga vissa saker som ger oss trygghet och
säkerhet, och därav mening i tillvaron. Av egna erfarenheter vet vi att olika
människor handlar och agerar på olika sätt i olika sammanhang, och att samma
individ kan agera och handla på ett sätt vid ett tillfälle och på ett annat
sätt vid ett annat tillfälle. Det är denna oförutsägbarhet som bidrar till att
vi har svårt att se oss själva i ett större sammanhang, och en oförmåga till
att orientera oss i tillvaron, som leder till en tilltagande individualism där
vi tror att det handlar om att se om vårt eget hus. Detta bidrar till att vi
vill ha svar på varför det förhåller sig på det sättet, hur andra människor
tänker och känner för att veta varför de beter sig, handlar och agerar som de
gör. Vi vill helt enkelt veta hur andra människor är, och kunna förklara deras
avsikter, beteende och handlande. Det moraliska dilemmat består i en förändring
av den tidigare gyllene regeln att göra mot andra vad du vill att de ska göra
mot dig, som varit ett rättsnöre i vårt samhälle, men blivit ersatt av att vi
gör mot andra det som vi tror att de skulle göra mot oss. Jag tror att det
ekonomiska systemet bidrar till människans vinningslystnad och egoism, och att
ett annat samhälle baserat på omsorg och solidaritet skulle bidragit till klart
förbättrade sociala relationer. Vi befinner oss i en tillitskris som har sin
grogrund i individualismen, och som innebär att som en konsekvens av att vi
ständigt uppmuntras till att tillfredsställa våra egna behov och se till våra
egna intressen, tror vi att alla andra styrs av liknande egoistiska motiv.
Detta innebär att synen på våra medmänniskor inte grundar sig i tillit och
gemensamma intressen och strävanden. Jag är övertygad om att vi människor har
en moralisk sida genom vår förmåga att styras av åsikter om vad som är rätt och
fel. Jag anser att vi har en plikt gentemot kommande generationer att inte
förstöra klimatet ytterligare och försämra deras levnadsvillkor. Vad som krävs
för att bemöta klimathotet är att vi finner en strategi för att få människor
att acceptera att det är nödvändigt att förändra sin livsstil.
Livsstilsförändringarna kräver att vi utformar ett mer materiellt jämlikt
samhälle där resurser fördelas från de som har till de som saknar, i syfte att
minska de ekonomiska skillnaderna och de sociala klyftorna. Vad som också måste
till är en psykologisk förändring om vad som ger status, vilket innebär en
förskjutning av värderingar som innebär att man har anledning att stolt arbeta
för ett hållbart och jämlikt samhälle och premiera de individer som arbetar för
samma sak. Det innebär även att en förändring måste ske av vad människor bör
skämmas över. En konstruktiv kritik av andra människors beteende och agerande,
ett avståndstagande och ett ifrågasättande av rådande normer och
föreställningar skulle kunna bidra till minskade utsläpp och ett värnande av
miljön. Den stora utmaningen består alltså i att en lösning på klimatfrågan
handlar om ett samhälle där människorna psykologiskt förändras - från
föreställningen om ekonomisk tillväxt till en global etik som vägleder människors
handlingar och förhållningssätt mot ett mer jämlikt, rättvist och hållbart
samhälle. Vi måste alltså utveckla våra värderingar och normer som utgör
grunden för den etik som är rådande. Denna etik måste inkludera hänsyn till
alla människor på jorden och även kommande generationer. Etiken kan vara till
hjälp för politiken. De som följer etiken bör göras till moraliska förebilder.
Ett krav etiken måste uppfylla är att den ska vara möjlig att anamma av ett
stort antal människor, och att den är moraliskt försvarbar som ställer krav på
oss alla att leva klimatsmart och som är möjlig att få människor att ställa upp
på. Rawls menar att om man inte vet hur ens liv kommer att gestalta sig - om
man befinner sig bakom ”okunnighetens slöja”
- skulle det moraliska valet vara att förespråka ett samhälle präglat av
stor jämlikhet och allmän välfärd. Entydig forskning visar att ett ojämlikt
samhälle är ett oroligt samhälle, och att kvaliteten i de sociala relationerna
är sämre i samhällen med stora inkomstskillnader. Tillväxtlogiken är inte
endast en ideologi eller ett värdesystem som tror att förbättringar av
välfärden endast kan uppnås genom ekonomisk tillväxt, utan bör även betraktas
som en strukturell beståndsdel av den ojämlika nyliberala marknadsekonomin. En
otyglad individualiserad konsumism har segrat över den sociala solidariteten
och ”den moraliska ekonomin”. Vad som krävs är att det blir uppenbart för alla
att förekomsten av den nuvarande konsumtionsstandarden endast kan åtnjutas av
en väldigt liten andel av jordens befolkning. Samhället kan inte vara uppbyggt
på en tillväxtlogik som förstör klimatet, och som innebär välstånd för några
få. Det finns stor anledning att ifrågasätta det ekonomiska systemet i strävan
efter att uppnå social rättvisa, vilket ger oss möjlighet att skapa ett
alternativt bättre system. Man måste vara självrannsakande och ställa sig själv
frågan hur man tänker, agerar och handlar, och även hur man lever sitt liv.
Människors reaktioner bestäms av hur vårt inre rum är möblerat, som handlar om
vilka erfarenheter och berättelser om omvärlden som vi är bärare av, och om vem
man är och vill vara i relation till en större helhet. För att förändra vårt
synsätt, oss själva och vår del i samhället krävs ommöblering av våra inre rum,
som K.G Hammar så poetiskt uttryckte det. Vårt inre rum krymper när vi väljer
kortsiktighet och när vi agerar utifrån egoistiska intressen, vilket bidrar
till att våra relationer med omvärlden blir destruktiva. Vad som krävs är att
vi offrar den kortsiktiga egoismen till förmån för altruism och solidariska
värden. Blicken som formas av det inre rummet måste se oss själva som delaktiga
i en större helhet och undvika det ytliga som handlar om materiella värden, och
istället se till att de inre värdena träder fram. För att upphöra med att
fortsätta att konkurrera om en ändlig planets begränsade resurser krävs att vi
utvidgar våra inre rum. I våra inre rum kan vi ställa de relevanta frågorna om
vart vi är på väg, vilka vi är, varför vi är här, och vad som är meningen med
allt. Frågorna är svåra att stå ut med och kommer alltid göra oss mottagliga
för förenklade svar, men helt nödvändiga att vi ställer. Vi alla bekänner oss
till principen om alla människors lika värde. Men den vanligaste
mellanmänskliga relationen i vårt samhälle är i själva verket över- och
underordning. Vilken position i samhället man har är knutet till ägande och
makt. Även om man utifrån ett individuellt perspektiv har möjligheten att från
botten nå toppen består själva strukturen. Det är inte tänkt att alla ska få
plats eftersom det är konkurrensen mellan individer som ska leda till att den
bästa når toppen. Avgörande för en hållbar utveckling och en rättvisare värld,
är att rikare länder och grupper avstår från resursförbrukning och utsläpp av
växthusgaser för att ge större utrymme till fattigare länder och grupper. De
rikare länderna måste helt enkelt minska sin resursförbrukning och sina utsläpp
till förmån för fattigare länder. Hur de gemensamma resurserna används avgörs
av summan av varje enskild medborgares val och livsstil. Därför måste vi
försöka påverka andras normer, värderingar och föreställningar genom att
upplysa om det ekonomiska systemets dolda budskap, och hur vårt ohållbara sätt
att konsumera bidrar till utarmningen av jordens resurser. Min ambition har
varit att genom denna bok försöka bidra till detta genom att formulera en
kritik mot det ekonomiska systemet som bär vårt samhälle och som leder oss fel,
vilket får vittgående konsekvenser. Forts. följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar