Ekologiskt fotavtryck

Sverige ligger väldigt högt på listan över länder som sätter störst ekologiskt avtryck. Det skulle behövas nästan fyra planeter om alla konsumerade som vi. Konsumtionen i de rika länderna begränsar möjligheterna för fattigare människor att ta del av biosfärens resurser för att tillfredsställa sina grundläggande behov. Begreppet ekologiskt fotavtryck har tydliga fördelar eftersom ansvarsbördan för miljöbelastningen flyttas över till de som konsumerar slutprodukterna från de som producerar varorna och tjänsterna. När man beräknar ett lands ekologiska fotavtryck sammanför man statistik över produktion och handel och tar fram den totala mängden bränsle, textilier, mat, växter och prylar som invånarna konsumerar under ett år. Man räknar sedan ut hur stora arealer betesmark, skogsmark och åker som krävs för att invånarna ska kunna konsumera i samma takt. Fotavtrycksberäkningarna summerar i en siffra hur mycket vi påverkar de globala ekosystemen negativt för att konsumera som vi gör idag. I Sverige är vi idag mindre beroende av produktiva ekosystem. Allt färre människor jobbar inom skogsbruk, fiske och jordbruk. Men detta innebär inte att vi konsumerar mindre och att vi inte är beroende av ekosystemens arbete. Vi har istället blivit beroende av andra länders ekosystem som producerar en växande andel av våra konsumtionsvaror. Vår import av kött, fisk och skaldjur har blivit sex gånger större sedan 1980-talet. Dessutom är vår inhemska djuruppfödning beroende av foder, exempelvis soja som importeras från odlingar i Sydamerika som breder ut sig på tidigare orörda savanner och marker, och fiskmjöl som trålas utanför Afrikas kuster. Vi har inte bara ökat trycket på ekosystemen i andra länder utan även efterfrågan på tillverkningsindustrier, vilket innebär att koldioxidutsläppen i dessa länder ökar drastiskt. De rikaste länderna sätter högst ekologiskt fotavtryck. För att uttrycka mig tydligt och en aning förenklat kan man säga att där det finns mest pengar är konsumtionen högst, och där miljöbelastningen är störst är där det finns mest pengar. De rika länderna har råd att konsumera mer, men även råd att avstå från den produktion som innebär omfattande miljöbelastning, som istället förflyttas till delar av världen där landskap och människornas hälsa inte värderas lika högt. Eftersom vår fossilbränsleanvändning är väldigt hög i de rika länderna innebär det att andra människor måste dela på ett mindre utsläppsutrymme. Om vi tar Kina som exempel. Svenska byggföretag gör idag enorma vinster tack vare att Kina producerar billiga produkter från tillverkningsindustrin. Av de leksaker som säljs i svenska butiker är 80 procent tillverkade i Kina. Därför är det ytterst problematiskt att Kina får bära ansvaret för landets hastigt ökande koldioxidutsläpp. Under senare år har politiker kommit att satsa på så kallad grön tillväxt, vilket innebär satsning på sådan tillväxt som inte ökar miljöbelastningen. Det har i den svenska debatten framförts att beräkningar visat att tillväxten frikopplats från en stegrande miljöbelastning. Problemet är att man endast tar med den miljöbelastning som sker inom Sveriges gränser i beräkningarna. Man får en helt annan bild av utvecklingen om man som i fotavtrycksberäkningarna tar med den miljöbelastning för att framställa de produkter och tjänster som konsumeras i den svenska ekonomin som produceras i andra länder. Vad skulle det innebära om vi inkluderade fotavtrycksberäkningarna i FN:s millenniemål som även inkluderar fattigdomsbekämpning? Det är både moraliskt och etiskt oförsvarbart att fortsätta konsumera som vi gör idag eftersom vi måste ta ansvar för alla människors rätt att få sina grundläggande behov tillfredsställda. Fotavtrycksberäkningarna tvingar oss att ompröva vår självbild.