Tillväxtmodellen, stabilitet och ekonomins fortsatta expansion

Tillväxtens dillemma består i behovet av att upprätthålla stabilitet och behovet av att begränsa förbrukningen av jordens resurser. Moderna ekonomier drivs till ekonomisk tillväxt eftersom ekonomin ständigt växer. När tillväxten sviktar drivs systemet mot ett sammanbrott som drabbar människornas försörjning och arbeten. Marknadsekonomier kräver kontinuerliga tekniska förbättringar för att öka produktionen. Efterfrågan stimuleras av den ökade effektiviteten genom att kostnaderna drivs ner, som bidrar till en växande produktionscykel. En konsekvens blir att färre människor krävs för att producera samma volym varor. I händelse av att ekonomin avstannar leder detta till arbetslöshet och till minskad konsumtionskraft och minskad efterfrågan på konsumtionsvaror, vilket ur miljösynvinkel kan vara önskvärt eftersom det leder till minskad miljöpåverkan och resursanvändning. Men det får även som konsekvens att handeln sviktar och inkomsterna sjunker. Ekonomin går in i en negativ spiral och in i en lågkonjunktur, vilket i sin tur har negativ inverkan på de offentliga finanserna. Sänkta offentliga utgifter leder till nedskärningar av offentliga tjänster som är ett direkt slag mot välståndet, vilket påverkar människors liv och möjligheter till att blomstra. Det är denna dynamik som är grunden för hävdandet att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för att upprätthålla stabilitet i samhället. Svaret på frågan om tillväxt är nödvändigt för att upprätthålla stabilitet i samhället är: Tillväxten är nödvändig i en tillväxtbaserad ekonomi för stabilitetens skull eftersom den ekonomiska modellens dynamik driver den mot expansion eller sammanbrott. För att försvara tillväxtmodellen måste frågan om hur ett ständigt växande ekonomiskt system kan rymmas i ett ändligt ekosystem besvaras. Vi måste inse att den pågående ekonomiska krisen och den parallella ekologiska krisen har en gemensam orsak: vår felaktiga ekonomiska modell. Den nuvarande hegemoniska diskursen bidrar endast till att hålla oss kvar vid det ohållbara. Ekologisk hållbarhet är fortsatt underkastat ekonomisk tillväxt. I en tid när klimathotet är uppenbart har man inte lyckats hitta ett alternativ till konsumtionskapitalism och en alternativ ekonomisk modell. Cykelteorin är möjligen användbar för att förstå hur det ekonomiska systemet upprätthålls, men inte hur klimathotet kan avvärjas. Konsumtionssamhället driver oss till undergång och till ett tillstånd där vi accepterar social ojämlikhet och klimatförändringarnas oundviklighet som leder till samhällets sammanbrott. Att upprätthålla den individuella säkerheten prioriteras på bekostnad av en strävan mot det allmänna bästa.