God jul Narcissus och Jesus

Ett litet utdrag från vad jag tidigare publicerat både digitalt och ”analogt”. Och alla - Tack för att ni varit med och gjort detta året fantastiskt!

 

Individer innehar narcissistiska egenskaper endast intresserade av att agera utifrån att gynna det egna intresset och tillgodose sina egna behov, utan att bry sig nämnvärt om hur det påverkar andra. Det förs i skrivande stund diskussioner om narcissism ska plockas bort som diagnos i den reviderade upplagan av psykiatrins sammanställning av olika tillstånd av psykisk ohälsa. Narcissim anses inte längre vara ett sjukligt tillstånd, sannolikt eftersom alltför många drivs av en överdriven tro på sin egen förmåga och självupptagenhet. Det finns helt enkelt alltför många som lider av symtomen, vilket innebär att det möjligen betyder att det är att betrakta som allmänmänskliga egenskaper i ett alltmer individualistiskt samhälle där självförverkligandet är den mest grundläggande drivkraften hos människorna.

 

För att skilja sig från mängden är det idag viktigt att skapa sig ett personligt varumärke. Genom sin profil och statusuppdateringar på Facebook, och genom sina bilder på Instagram har individen möjlighet att kontrollera och konstruera sitt virtuella framträdande och välja hur man vill bygga upp sitt personliga varumärke och bli uppfattad av andra.

I det postmoderna samhället står jaget i fokus. Alla beslut som vi tar är kopplade till hur det påverkar oss själva. För att kunna synas på en konkurrensinriktad marknad måste jaget göras attraktivt och åtråvärt. Genom konsumtionen av tingen på marknaden skapar vi en ny identitet. Vår identitet och självbild är socialt konstruerad av berättelser, narrativ, bilder och ikoner som vi presenteras för i vårt vardagliga liv. De modeller som vi presenteras för och de berättelser som vi tar del av härstammar från en marknadsstyrd mediemaskin, som i väsentlig utsträckning påverkar föreställningen av hur vi bör leva våra liv. Vår identitet skapas och konstrueras via media som ständigt uppmanar oss till att förverkliga oss själva. Media framställer en idealbild av människan, och skapar en föreställning om hur människan bör vara och hur individen kan förändra sig själv för att nå upp till idealbilden. Vi förförs av livsstilsmedias bild av ett liv med ett lyckligt slut som porträtterar och konstruerar framgångsrika individers liv enligt en idealbild, vars attraktiva livsstil vanligt folk uppmanas till att sträva efter. Den ständiga strävan efter förbättring är temat i livsstilsmedia som presenterar lösningar på hur det vardagliga livet kan förändras till det ideala. Genom kändisarna som verktyg konstrueras konsumtionsmönster eftersom den ideala livsstilen kräver en ansenlig samling av konsumtionsvaror. Kända bloggare bjuds in till event i storstäderna - som organiseras av experter på området som studerat Service Management med inriktning event eller någon annan utbildning som syftar till att gå storkapitalets ärende och främja konsumtionskulturen - för att mingla och dricka drinkar i syfte att lägga upp bilder på sina bloggar eller Instagram som har flera tusen besökare varje dag, vilket är ett nytt sätt av företag att marknadsföra och göra reklam för sina produkter på. Kändisar fungerar som mobila reklampelare som utnyttjas av företag för att tjäna pengar på en konkurrensinriktad marknad, där det hela tiden handlar om att ligga före konkurrenten. Kändisar kan betraktas vara en form av elitmakt eftersom de representerar den ideala livsstilen. Eller snarare ett verktyg; en förlängd arm av företagens makt. Kändisarna rör sig fritt och flytande mellan olika fält som innefattar berömmelse. Deras sätt att leva framställs som att alla individer kan uppnå genom att förändra och förbättra, och byta ut sitt gamla livsmönster, vilket uppnås genom att införskaffa varor och produkter. Individen önskar sig inget vanligt liv, utan vill vara fri och egen, förverkliga sina drömmar och ägna sig åt nöjen. I livsstilsmagasinen hävdas implicit att en identitet går att köpa genom konsumtion. Den nya informationsteknologin har förändrat människors värderingar och ideal. Vi lever i ett ”winner takes it all- samhälle”; ett instabilt samhälle där människan aldrig kan känna sig trygg och säker, där väldigt många lider av stress och psykisk ohälsa. Människan är i stort behov av vardagliga rutiner för att känna trygghet och stabilitet i tillvaron. Väsentligt för att överleva och inte känna existentiell ångest är att människor känner trygghet och att man kan lita på andra människor. Att inte känna sig trygg framkallar känslor av ångest, osäkerhet och rädsla, som i sin tur framkallar dålig självkänsla. Känner sig individen otrygg i tillvaron oförmögen att kunna lita på andra människor uppstår vad man brukar kalla för brist på ontologisk trygghet. Den ontologiska tryggheten grundas i en förtröstan om att den sociala och materiella handlingsmiljön är konstant och att den egna identiteten är kontinuerlig. Den stabila identiteten hos individen bildas genom utvecklandet av en känsla av trovärdighet som skapas av tilliten till andra människor. När verkligheten betraktas som farlig och osäker uppstår otrygghet. I tillståndet inbillar sig människorna att de har makt och kontroll över sitt eget liv för att verkligheten inte ska bli helt outhärdlig. I en tid av osäkerhet där individen står i fokus kan man inte förvänta sig pålitlig hjälp av andra människor eller av det allmänna. Individer innehar narcissistiska egenskaper endast intresserade av att agera utifrån att gynna det egna intresset och tillgodose sina egna behov, utan att bry sig nämnvärt om hur det påverkar andra. Det förs i skrivande stund diskussioner om narcissism ska plockas bort som diagnos i den reviderade upplagan av psykiatrins sammanställning av olika tillstånd av psykisk ohälsa. Narcissim anses inte längre vara ett sjukligt tillstånd, sannolikt eftersom alltför många drivs av en överdriven tro på sin egen förmåga och självupptagenhet. Det finns helt enkelt alltför många som lider av symtomen, vilket innebär att det möjligen betyder att det är att betrakta som allmänmänskliga egenskaper i ett alltmer individualistiskt samhälle där självförverkligandet är den mest grundläggande drivkraften hos människorna. På den flexibla arbetsmarknaden uppmanas individen till att utforma sitt eget liv där var och en av de anställda upplever att de har mer frihet och makt över sitt eget liv än vad de i själva verket har. Företagen visar ingen påtaglig lojalitet gentemot sina anställda. Kraven på arbetskraften på den konkurrensinriktade marknaden är orimlig. Individen förväntas vara anpassningsbar och flexibel. En ny skara arbetsföra individer står klara, redo att byta plats med den anställda om den anställda inte är nöjd med sina arbetsförhållanden. I händelse av att individen inte lyckas ta tillvara på sin frihet och alla möjligheter som står till förfogande får individen skylla sig själv. Rädslan över att inte räcka till finns ständigt närvarande eftersom företagen omplacerar och avskedar, och det finns alltid någon kvalificerad individ som står på tur om man inte anpassar sig efter kraven. Konsumtionssamhället skapar samhällets värderingar och den rädsla hos individen som skapar vår tids olycka. För att kunna överleva på arbetsmarknaden måste man framkalla en efterfrågan och verka attraktiv som individ, vilket innebär att människan aldrig kan slappna av och känna sig rofylld. Den ekonomiska eliten har större möjligheter att lyckas eftersom de kan ta fler risker utan att riskera att fullständigt misslyckas. Eliten har genom sin makt möjligheter att bestämma vilken kunskap i samhället som bör anses betydelsefull genom att forma normer och värderingar, som blir en självklar del i vår verklighet och ses som naturligt genom ständig upprepning eftersom ingen ifrågasätter det.

För att skilja sig från mängden är det idag viktigt att skapa sig ett personligt varumärke. Genom sin profil och statusuppdateringar på Facebook, och genom sina bilder på Instagram har individen möjlighet att kontrollera och konstruera sitt virtuella framträdande och välja hur man vill bygga upp sitt personliga varumärke och bli uppfattad av andra. Naturligtvis framhåller man de positiva sidorna och undanhåller de negativa som man inte vill dela med sig av med andra. Det handlar i väsentlig grad om att ha kontroll över hur andra ska uppfatta en själv för att stärka det personliga varumärket. Den virtuella identiteten har sedan internets intåg och dess ökade betydelse, tagit form och blivit alltmer relevant. Det har blivit lättare för individen att ta del av all sorts information och hålla sig uppdaterad, och även uppdatera andra genom att dela med sig av information om sig själv och sina egna aktiviteter. Den virtuella identiteten blir mest framträdande genom sociala medier där individer kommunicerar och interagerar med andra användare. Det som individer presenterar är det idealiska snarare än det verkliga jaget, vilket innebär att på det sättet individen framställer sig uppfattas som bekräftelsesökande och i vissa avseenden skrytsamt av dess omgivning. Detta menar forskare har bidragit till en viss förändring av kulturen och det mänskliga beteendet där den virtuella identiteten får ta allt större plats, och skryt och självhävdande genom statussymboler är alltmer vanligt. Hur kommer det sig att man tror att andra är intresserade av bilder på sin upphängda tvätt eller vad man ätit till frukost? Hur kan ordet selfie tillkommit som ett av de vanligaste orden under 2013? Varför tar man en bild på sig själv överhuvudtaget? En väsentlig normförändring har skett under de senaste åren i synen och framställningen av sig själv. Att framhäva jaget på det sätt man gör idag hade för bara 20 år sedan betraktats i det närmaste som sjukligt. Varför har vi ett påtagligt behov av att få bekräftelse av andra för allt vi gör? Även för de mest banala aktiviteterna. Jag tror att det har ett nära samband med den individualistiska och narcissistiska personligheten med en överdriven tro på sin egen förmåga och betydelse, där självförverkligandet är den grundläggande drivkraften.

     Den symboliska konsumtionen uppstår när en produkt konsumeras på grund av emotionella aspekter, som handlar om viljan av att konsumera, snarare än funktionella aspekter som handlar om behovet av att konsumera. Den symboliska konsumtionen handlar om att individen konsumerar för att bli accepterad av sin omgivning, vilket är ett sätt att förbättra och upprätthålla sin status och makt i gruppen eller i samhället. Eftersom bekräftelsebehovet är stort använder individer produkterna som symboler för att kommunicera med omgivningen som en form av det förlängda jaget. De symboliska produkterna blir ett socialt hjälpmedel som syftar till att uppvisas för andra för att bli accepterad av omgivningen. Den symboliska kommunikationen kan handla om att befinna sig på ”det rätta” stället genom att logga in på vissa ställen för att förmedla för andra att man är just där. Det kan även handla om att man äter exklusiv mat, konsumerar ”de rätta” produkterna eller medverkar vid en aktivitet som man vill förmedla till omvärlden. Det handlar nästan alltid om att man vill framställa sig själv i god dager och befinna sig på exklusiva platser och bevista populära miljöer. Individen vill exempelvis inte visa för omvärlden att den befinner sig i väntrummet på gynekologmottagningen eller storstädar i källaren. Att synliggöra sig genom att kommunicera via sociala nätverk handlar om självhävdande och har blivit allmänt accepterat av medborgarna som mer än gärna visar upp sina tillgångar, och skryter om sina framgångar och bedrifter för att få bekräftelse av andra. Dagligen utsätts individer för denna nya nivå av bekräftelsebehov, som handlar om att skapa sin identitet och framhålla sina positiva egenskaper. Detta sökande efter bekräftelse har underlättats av möjligheterna att genom den virtuella identiteten framhäva den idealiska sidan av jaget. Individens självuppfattning är uppbyggd av positiva och negativa uppfattningar om sig själv som påverkar självkänslan, som influeras av en process där individer jämför sina attribut med andras attribut som anses vara idealiska. Detta får som konsekvens att individens jag blir tudelat. Det idealiska jaget representerar hur individen vill vara och bli uppfattad som, och det verkliga jaget representerar hur individen faktiskt är. Denna ideala bild som förmedlas av andra kan ge upphov till en negativ uppfattning av det egna och verkliga jaget, som kan leda till självtvivel och självförakt, och resultera i minskad självkänsla. Självbekräftelse av andra har inom forskningen även visat sig ger upphov till psykologisk påverkan genom minskat självförtroende då individer upplever att andra har ett betydligt bättre och lyckligare liv än dem själva. Behovet av att styrka det verkliga jaget genom statussymboler och exponerandet av extraordinära händelser blir ett sätt att visa inför andra att man inte halkat efter. Individer döljer därav sina svagheter genom att förstärka och kommunicera sin styrka. Trots att väldigt många avslöjat att den enorma självhävdelsen på de sociala nätverken är överdriven, blir det svårt att inte påverkas av andras bekräftelsebehov. Vid osäkerhet söker individer efter ledtrådar och vägledning hos sin omgivning, och influeras av andras beteende för att veta hur de själva ska handla.

     Sammanfattningsvis menar jag och många anda beteendevetenskapliga forskare att den mentaliteten som är rådande på Facebook och Instagram är en form av tävling som handlar om att visa upp hur bra man är och hur bra och lyckligt liv man har. Bilden som visas upp är oftast bättre än vad det egentligen är. Även om det finns en medvetenhet och ett kritiskt förhållningssätt beträffande andras presentationer av sig själva vill jag hävda att det sociala spelet genom användandet av sociala medier såsom Facebook och Instagram handlar om representationer av den egna identiteten i syfte att få bekräftelse av andra. Huvudsyftet med det materialet som publiceras handlar om att så många som möjligt ska ta del av budskapet för att få någon form av respons tillbaka. Om budskapet handlade om att kommunicera med vänner finns det andra stängda kanaler för den formen av kommunikation.

 

Och återigen avslutningsvis  - Tack för att ni varit med och gjort detta året fantastiskt!

 

Tillväxtmodellen, stabilitet och ekonomins fortsatta expansion

Tillväxtens dillemma består i behovet av att upprätthålla stabilitet och behovet av att begränsa förbrukningen av jordens resurser. Moderna ekonomier drivs till ekonomisk tillväxt eftersom ekonomin ständigt växer. När tillväxten sviktar drivs systemet mot ett sammanbrott som drabbar människornas försörjning och arbeten. Marknadsekonomier kräver kontinuerliga tekniska förbättringar för att öka produktionen. Efterfrågan stimuleras av den ökade effektiviteten genom att kostnaderna drivs ner, som bidrar till en växande produktionscykel. En konsekvens blir att färre människor krävs för att producera samma volym varor. I händelse av att ekonomin avstannar leder detta till arbetslöshet och till minskad konsumtionskraft och minskad efterfrågan på konsumtionsvaror, vilket ur miljösynvinkel kan vara önskvärt eftersom det leder till minskad miljöpåverkan och resursanvändning. Men det får även som konsekvens att handeln sviktar och inkomsterna sjunker. Ekonomin går in i en negativ spiral och in i en lågkonjunktur, vilket i sin tur har negativ inverkan på de offentliga finanserna. Sänkta offentliga utgifter leder till nedskärningar av offentliga tjänster som är ett direkt slag mot välståndet, vilket påverkar människors liv och möjligheter till att blomstra. Det är denna dynamik som är grunden för hävdandet att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för att upprätthålla stabilitet i samhället. Svaret på frågan om tillväxt är nödvändigt för att upprätthålla stabilitet i samhället är: Tillväxten är nödvändig i en tillväxtbaserad ekonomi för stabilitetens skull eftersom den ekonomiska modellens dynamik driver den mot expansion eller sammanbrott. För att försvara tillväxtmodellen måste frågan om hur ett ständigt växande ekonomiskt system kan rymmas i ett ändligt ekosystem besvaras. Vi måste inse att den pågående ekonomiska krisen och den parallella ekologiska krisen har en gemensam orsak: vår felaktiga ekonomiska modell. Den nuvarande hegemoniska diskursen bidrar endast till att hålla oss kvar vid det ohållbara. Ekologisk hållbarhet är fortsatt underkastat ekonomisk tillväxt. I en tid när klimathotet är uppenbart har man inte lyckats hitta ett alternativ till konsumtionskapitalism och en alternativ ekonomisk modell. Cykelteorin är möjligen användbar för att förstå hur det ekonomiska systemet upprätthålls, men inte hur klimathotet kan avvärjas. Konsumtionssamhället driver oss till undergång och till ett tillstånd där vi accepterar social ojämlikhet och klimatförändringarnas oundviklighet som leder till samhällets sammanbrott. Att upprätthålla den individuella säkerheten prioriteras på bekostnad av en strävan mot det allmänna bästa.