Den politiska paletten

Det är dags att bekänna färg på den politiska paletten. Det existerar en utbredd och vedertagen uppfattning om att socialismen kan begravas, förpassas i dunkel och betraktats som en del av en förfluten tid.

Olof Palme sa i sitt tal Därför är jag socialist: ”Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje, jag bestyrks av min övertygelse när jag ser ut i världen, när jag ser krigen och klyftorna mellan människorna. När jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare. Visst är jag demokratisk socialist. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan”.

Den värsta flyktingkatastrofen i modern tid utspelar sig framför våra ögon. Det är ett år sedan som den treårige Alan Kurdis kropp sköljdes upp på en strand i den turkiska badorten Bodrum. Bilden av den drunknade barnkroppen blev sinnebilden för flyktingstrategin på Medelhavet, etsade sig fast i det allmänna medvetandet och vållade inom oss påtagliga känslostormar. Plötsligt ville vi hjälpa till. Manifestationer, flyktinggalor, hjälporganisationer, volontärer organiserades. Vad har hänt sedan dess? Gränserna har stängts till den europeiska unionen, taggtrådsstängsel har byggts i östra Europa och kriget i Syrien fortsätter.

Spelet med människors känslor rubbar vår moraliska kompass. Upprördheten kommer sent och bildernas emotionella effekt utnyttjas i ett effektsökeri. Den överhängande katastrofen utspelar sig i flyktingläger i Syrien med omnejd. I denna region har cirka tio miljoner människor tvingats fly från sina hem. Den humanitära katastrofen är omfattande. Människor dör varje dag i dessa flyktingläger. Vi har tappat fokus från grundorsaken till allt detta lidande och vad den verkliga katastrofen handlar om och utspelar sig.  Flyktingkatastrofen har ett nära samband med den nyliberala globaliseringen och dess politik och det ändlösa kriget mot terrorismen som har drabbat många länder, och innebär att västländer behåller och förstärker sina privilegier och utövar politiska och ekonomiska påtryckningar i fattigare länder. Europa måste se sin roll i den orättvisa värld som Europa varit med att reproducera.

Risken är att bilderna av barnet vid vattenbrynet inte blir en varningsklocka utan att minnet av honom sveps i väg med tidvattnet ut i havet och att vi endast lindrar symptomen som framträder ur sjukdomen. Sjukdomen är inte obotbar. Vad som krävs är att sjukvårdarna utbildas på rätt sätt och insamlar kunskap och information om hur den grundläggande sjukdomen kan botas. Socialismen genom dess fokus på jämlikhet, solidaritet och det allmänna bästa kommer att vara vägledande. Visst är även jag demokratisk socialist.